jag är knäckt jag vill gråta men kan inte tårarna vägrar komma när det passar för mig...jag vill inte att någon ska se mig gråta...men jag kan inte ro för vad jag känner, en ensamhet nästan alla mina vänner har någon dom delar sitt liv med men inte jag...jag är förstörd, skadad för livet efter allt jag varit med om, mitt hjärta e trasigt, jag är fysiskt närvarande vart jag än är men inte alltid psykiskt jag känner mig ledsen åh jag är som en zombie ibland, det smärtar mig att tänka på tidigare killar jag haft...åh jag älskar dom trots att dom har krossat åh lämnat mig i sämre skick än jag var när jag träffat dom...åh nu känns det helt förjävligt jag vill inte att det ska vara så...jag vill vara lycklig åh le hela tiden men mina tankar e för tunga för att mitt leende ska ens kunna nå mitt ansikte...åh ännu mindre nå mina ögon...

sedan i onsdags förra veckan har jag insett varför jag mår som jag gör...min saknad av någon som får mig att må bra åh le...åh inte bara de jag saknar att ha någon att vara med...det låter säkert desperat men det skiter jag i för det är sanningen...jag klarar inte av denna känsla den där ensamma känslan som jagar mig varje dag varje timme varje minut varje sekund...

varför dras jag till fel sorts killar?? aggresiva otrogna etc. jag vet ju vad jag vill ha men ändå så hittar jag inte någon...det känns så hemskt att vara ensam hemma bara för att man blivit sjuk...jag har inget åh göra åh jag e uttråkad åh det gör att jag tänker mer å mer på det...smärtan som jag känner inom mig vägrar att ge sig åh känslan att mitt hjärta har gått i tusen bitar finns kvar åh det känns som att någon skrattar åt mig...

jag har varit singel nu i ca 1 månad sedan den 11 november för att vara exakt men jag kan nog inte säga att jag inte kände mig ensam trots att jag hade en kille för han fanns aldrig där...han var aldrig där för mig...han bara hörde av sig väldigt sällan åh han utnytjade kärleken jag kände åh sårade mig...jag hade redan planer på att dumpa honom när jag fick höra att han hade varit otrogen...dumpade på direkten...via telefon åh man ska ju inte göra de men jag var så förbannad på honom att jag hade nog gjort illa honom om jag varit där...åh han hade inte kunnat stoppa mig för jag är fysiskt starkare än honom...jag menar vilka kan brotta ner sin kille med endast en arm åh hålla kvar honom...

idag var en riktigt hemsk dag. inget gick som de skulle eller som jag hade tänkt mig åh de e inte kul när sånt händer...programmeringen sket sig för att jag inte kunde ansluta te nätverket (pga skolans it-personal inte kan något...) åh sen fortsatte de åh bli värre fram tills sista lektionen för den gick helt okej...dock va de inte kul efteråt...